Jag har alltid varit en person som tyckt om att vara på djupet. Jag har också alltid tänkt väldigt mycket på allt möjligt, så jag minns hur befriande jag tyckte att det kändes när jag var typ fjorton och konfirmerade mig! Äntligen fick jag utlopp för att prata om de stora frågorna som jag alltid hade undrat över. Men det utloppet var ju bara som en fis i rymden…
Nu under rehabiliteringen har jag saknat att prata om själen! Om det existentiella som en person i ett utmattningssyndrom ofta ställs inför! För ja, Vem är du om du inte kan Göra det du brukade? Vem är du om du inte kan Prestera och få bekräftelse för den du ”är” genom det du levererar? Vem är du om du inte ens orkar Tänka som du gjorde förut? Eller klarar av att plocka ur en hel diskmaskin? Om du inte orkar Ge lika mycket av dig själv längre eller om du inte blir helt återställd på grund av ev. hjärnskador eller för att din energi aldrig kan uppnå samma nivå igen, är inte hela du kvar då? Eller kanske om du blir deprimerad på köpet? Har ditt jag då gått förlorat? Jag vet i alla fall att jag inte Är någon av mina diagnoser, och aldrig har varit heller, inte ens nu efter fyra år vingklippt av utmattningssyndrom. För ingen av oss är ju våra sjukdomar!
Tack vare väldigt mycket som hänt mig de senaste åren så har den här dimensionen öppnats för mig ordentligt i alla fall. Jag har alltid varit en sökare och äntligen har jag hittat massor med spännande som absolut inte ger mig svar på alla frågor, men som gör att jag kan se hur livet kan bli helt magiskt att leva, som jag fått uppleva i små doser hittills, och till och med ibland i det mörkaste mörkret!
Och för att veta vem jag är har jag behövt utforska det i att bara Vara. Vem är jag i stillheten och tystnaden? Vem är jag bortom allt jag trodde var jag? Vem är jag utan allt jag identifierade mig med innan? Och vem är jag utan mina roller? Förvisso är jag ju dotter, syster och kompis fortfarande till en del men kanske inte heller lika mycket som jag orkat vara innan, eller på samma sätt. Så det närmaste jag har kommit för att kunna svara er lite konkret är ”jag är Det jag älskar”. Det som väcker min glöd och kreativitet till liv! Eller det som får mig att bli alldeles lugn och harmonisk. Det som ger mig energi och det som återhämtar mig. Och det är ju väldigt mycket olika, men bland annat så pekar det ganska direkt på mina drömmar.
Jag har alltid undrat vad du drömmer om, vad som får dig att Brinna?! Som gör dig levande, rädd eller osäker. Vad som verkligen finns inom dig. För att bara leva på ytan är för mig minst lika dödligt som att fastna i djupet. Mina drömmar och att följa mitt hjärta har alltid varit hemskt viktigt för mig! Ändå har jag förlorat mig själv totalt på vägen. Flera gånger, och ibland i långa perioder. Och var har jag hamnat nu? Men förutom att drömmarna vid ett flertal gånger har tagit mig till magiska platser och hjälpt mig att Våga sånt som jag egentligen varit rädd för, så har det också varit de som dykt upp som lysande stjärnor i ett annat becksvart mörker!
Jag kan inte säga ”jag gör den här förändringen för mina barn”, eller för någon annan jag älskar. Dels så har jag inga barn, dels så kan jag inte ”leva för” någon annans skull, bara för att stanna kvar i ett olidligt elände. Jag kan absolut få hemskt mycket kraft av dem/er omkring mig, av kärleken både till och ifrån, men i slutändan så är det bara jag som ska stå ut att leva med mig själv och med det livet jag möter och skapar i resten av mitt liv…
Därför är livsviljan för mig så starkt sammanlänkad med mina drömmar! Med att få Göra det jag Älskar, eller att få Uppleva eller Vara i de tillstånd jag längtar efter! Att få utlopp för all min kreativitet, att få leva i fantasins värld eller att få komma ihåg vem jag är. Den kärleken som jag känner till naturen och djur är väldigt stark! Jag har sen jag var liten drömt om att ha en egen hund och vill så fort som det går ha hästar i mitt liv igen, och kanske någon annan fyrbent kompis. Jag vill bo vid naturen (hehe check) och jag vill upptäcka mer av det som finns omkring oss som inte riktigt går att sätta ord på. Jag vill vara en bro mellan planeten, vårt hem, som vi förstör och de som kan vända skutan, dvs. mänskligheten.
Mina böcker och allt jag vill berätta om är en oerhört stark liv-lina! Där drivs jag bland annat av den starka tron på den läkande och transformerande kraften som finns i att vara sårbar och öppen och dela med sig till varandra om allt vi går igenom, om vår mänsklighet som gör oss perfekta precis som vi är. Jag ser så mycket fram emot att få skriva den verklighets-fantasy-serien som vuxit med mig sedan jag var 18 år!! Jag längtar verkligen efter att få fram mina barnböcker; den om katten och träden, den om hundens alla äventyr (som jag fick höra godnattsagor om hela min uppväxt), den om ljuset inom oss alla och den om godisplaneten. Jag vill skriva om ADHD och girlpower, medberoende, utmattningssyndrom, OCD, HSP, ångest, beroenden och allt annat jag kan om psykisk ohälsa! Jag vill damma av Ånghästen och göra vad den egentligen var tänkt att bli från början, och jag vill få fart på mina två sociala medier-kampanjer om mental hälsa och välmående.
Jag önskar fortfarande bli så pass frisk att jag kan åka till den där ön på andra sidan jordklotet för att berätta om ett land som blir det första att hamna under vattenytan när havsnivån stiger. Med det syftet eller kanske har då ett annat hunnit visa sig? Jag vill visualisera det osynliga som så många tampas med i det tysta. Och jag vill fotografera konserter och massor med annat aktivt, dokumentärt och konstnärligt igen! Jag vill skriva mina texter om diverse som kommer till mig och på så vis få ett utlopp för mina känslor och det jag går igenom men också ett flöde av livsenergi för att jag tycker att det är så kul! Och det här var bara ett axplock. Jag har så många spännande drömmar som ni aldrig ens skulle kunna ana! Eller som jag inte kommer att berätta om. Någonsin! Eller Än…
Det finns så mycket jag vill utforska i, och med, kroppen. Allt nytt som jag har fått nys om, det som jag funnit, förutom det att komma tillbaka på skidorna, snowboarden, hästryggen, till kickboxningen eller dansen! Det finns fortfarande så många platser jag vill se och uppleva. Människor som jag önskar möta. Starka förbindelser som jag önskar erfara i kontakten med andra. Och jag vill fortsätta prata om sånt som finns på djupet, som finns i det oändliga utan svar. Hilma af Klint, Einstein och Tesla var bara några som redan då var väldigt mycket spännande på spåren! Hur mycket forskning och upptäckter kommer inte nu om energier, vibrationsfält och de krafter som vi inte kan se som binder samman hela Universum. Mänskligheten står inför stora förändringar och att prata mer om drömmar, själen, döden, rädsla, stress, meditation, medvetenhet, vibrationsfrekvenser, kärlek och det som fyller hela rymden är iaf. något som jag ser fram emot att fortsätta göra!
1 kommentar(er)
